Jobb fans det gott om på - 50 talet, inga ungdomar behövde gå arbetslösa på den tiden. Redan som 13 åring kunde man få jobba under sommarlovet om skolans läkare intygade att man var frisk och normalt funtad i huvudet.

Hade man däremot B i ordning och uppförande då var det tji med intyget. Rörägg av den sorten fick snällt stanna hemma hos sin mamma.

Egna pengar och ett hägrande mål, en egen cykel, var motiv nog att morska upp sig tillräckligt, för att be om arbetsintyg, när skolans läkare gjorde sitt sista besök under vårterminen.

Jag skall arbeta i plantskolan och rensa ogräs förklarade jag helt frankt för doktor. Att man måst fråga om att få jobba där, i plantskolan, och vad man fick i betalning hade jag nog inte förstått.

Domänverket plantskola i Stensele västras skogsvårdsområde belägen i Norrberg endast en halv mil från hemmet var målet för min penningtörst, så kosan styrdes ditåt första måndagsmorgonen efter skolavslutningen, trampande på min mammas damcykel en Nordstjärna.

Väl framme möttes jag av ett flertal kända ansikten, äldre skolkamrater och lärarinnans man som var kronojägare. Kronojägare Eriksson tog emot oss skollovsarbetare, prickanda av någon sorts list, samt lät emellanåt sitt bullrande skratt ljuda över församlingen.

Så blev det min tur sist i raden och kanske, blekast och vekast men full av självförtroende överlämnande arbetsintyget. Kronojägaren tittade på intyget och sedan på min gestalt därefter sänkte han blicken, forskande sökande efter mitt namn på listan. Du finns inte med på listan och inte har din pappa sagt något, vem har lovat? Ja men jag kan plocka ogräs ändå var min dumma kommentar. Kronojägarens bullrande skratt och fnissande skolkamrater fick mina kinder att bloss men jag stod kvar avvaktande. Det blir nog bra med det sa han så tyst och noterade mitt namn.

Du får arbeta i August Andersson grupp, han får hjälpa er med verktyg och visa hur ni skall göra, och kom ihåg, det är han som är bas och bestämmer.

Dagarna gick och solbruna blev vi skolbarn, vi såg nog ganska friska ut, lek och fniss när äldre jäntor jagade oss smågrabbar tvärs över snörraka granplantsrader så att jorddammet yrde.

För det mesta så tolererade August vårt spring, han var nog lite svag för flickorna tror jag, för det var vi grabbar som fick skället i den mån han manade oss tillbaka till ogräsrensandet.

En krona per timme var lönen så det blev 8 kronor varje dag och 125 kronor var målet, för så mycket kostade den enklaste herrcykeln i normalstorlek.

Jag tror att det fattades en tia i avlöningskuvertet men en ny herrcykel fick jag. En orangefärgad Monark och pappa var nog den som sköt till den sista slanten.

Cykeln fick ett tragisk öde två år senare men det har jag berättat för er i en annan historia.

Sören Molander

Njutånger den 28 januari 2012