Jag blev väldigt glad för ordet som vi skulle skriva om, ”Ingenting”. Det var en jättelätt sak att skriva om ingenting, när man inte har någonting att skriva om.

Jag tar ett blankt pappersark och skriver en överskrift högst upp, mitt namn längst ner på arket och så var det klart, lätt som en plätt.

Fästmön ropade på mig att lunchen var klar. Jag frågade vad det var vi skulle äta. - Jag har lagat något enkelt av ingenting och det duger till dig, kom nu innan maten kallnar svarade hon.

Under lunchen tänkte jag på fästmöns ord och fysikens lagar, hur det kommer sig att ”ingenting kan kallna”!    

Efter lunchen sitter jag med en halv-full kaffekopp i handen och funderar på min upptäckt. Fästmön kommer och säger: - Här sitter du och gör ingenting som vanligt, du kan väl försöka ta dig upp från stolen och gå till affären och handla, för vi har ingenting i köksskåpet.

Jag frågade vad jag skulle köpa: - Köp det som saknas, sa fästmön.

- Ja då köper jag det vanliga, vilken sort vill du ha, kanske den som vi åt till lunchen, den var god.

I affären var det mycket folk som kanske också hade tomma köksskåp. I ett hörn träffade jag en granne som hette Eriksson som jag hade känt mycket länge, dom hade flyttat till orten samtidigt som oss.

Eriksson tyckte att det var jobbigt att handla, så han frågade vad jag hade ätit till lunch. Jag svarade att jag hade fått Ingeting till lunchen. Eriksson sa att så får det inte vara, så nu följer du med mig hem och äter med oss, och så gjorde vi det.

Efter flera timmar kom jag hem. Fästmön frågade om det tar tid att handla mat, då måste du vara hungrig. - Vill du ha något att äta? - Nej jag vill ingenting ha men lägger mig tidigt i kväll.

Hans-Erik Hultman