Snart landar det massor av flingor, vita snöflingor, om de nu inte redan har landat och pudrat den vintergröna barrskogen vit innan texten kommit i tryck. I vart fall så är de vita flingorna inte alls långt borta i tid räknat, kanske bara några dagar eller någon vecka.  Sett under ett förstoringsglas är snöflingor fantastiskt vackra, lika men ändå olika med ett mönster av iskristaller som överträffar varje konstnärs förmåga att avbilda flingornas genomskinliga mönster. Men snöflingorna är inte bara vackra de kan också ställa till besvär i vår moderna värld när vägar blir hala eller när häftigt snöfall begränsar chaufförernas sikt.

Till både nytta, nöje och förtret är snöflingorna i vår tid men förr i tiden när hästar drog timmerlassen från avverkningsplatser ned till älvar och sjöar under vinterhalvåret var snön ovärderlig . Den frusna marken och snöns glatta underlag möjliggjorde att kälkar, slädar och timmerforor gled väldigt lätt även om lassen var stora och vägde mycket mer än den häst som drog timret.  

Och det var dit jag ville komma, de vita snöflingorna har haft en avgörande roll i den växande svenska ekonomin och bidragit till landets försörjning på ett avgörande sätt. Det var således snöns vackra och mjuka flingor som möjliggjorde att den svenska barrskogen kunde avverkas och fraktas ned till frusna vattendrag. Det var också de vita snöflingorna som lagrats i meterdjupa drivor både i fjäll, dalar, myrmark och moar som i smält form gav tillräckligt med vattenflöden under våren för att frakta dessa tusentals kubikmeter av trädstammar medströms till kustens sågverk och pappersfabriker.

Den förädlade råvaran från den svenska skogen som till en början bestod av trätjära, träkol, råtallolja och aska för att framställa tvättmedlen såpa och lut, exporterades redan före ångbåtens tid när seglen och vinden var den enda mobila drivkraften. Sågverken byggdes till en början drivna med vattenhjul och var således helt beroende av vattentillgången, något senare tog ångmaskiner över som energikälla och då tog exporten av sågat virke verkligen fart emedan ångmaskinen möjliggjorde kontinuerlig drift, och därmed året runt leveranser.

Sverige befann sig i en guldålder de första tio, femton åren efter andra världskrigets slut på grund av att vi sluppit undan kriget, med intakta fungerande sågverk och god tillgång på skog. Hästen var då fortfarande dragdjuret som släpade fram timret ur skogarna långt in på 50 talet så därför bör vi inte glöm att; utan frostens flingor, snön och vårfloden hade inte Sverige blivit den rika nationen som vi då faktiskt var och i någon mån är ännu i dag.

Sören Molander

Njutånger den 13 november 2014