En stilla nåd

 

Jag drömmer jag flyger

på den väldiga fågelns vingar

mot okänt mål

 

Sakta svävar den

ner mot den djupgröna dalgången

liksom för att landa mjukt

i gräset jag ville smeka

 

Den lyfter plötsligt igen

flyger högt och bestämt

sätter kurs

mot den röda solnedgångens himmel

 

När solen lämnar jord och himmel

dalar min fågel ljudlöst

in i det dovröda himmelsvalvet

vrider lite på fågelkroppen

för att lämna mig över

 

Så vore något att bedja om …
 
 
Yvonne Westrin

seniorskrivaregladahudik.blogg.se

Seniorer i Hudiksvall träffas varje månad på biblioteket genom Hudiksvall Hela Livet för att inspirera varandra i att skriva poesi och prosa. Alla är välkomna att delta eller komma inom och bara lyssna!

RSS 2.0