Nyvaken på sömndruckna fötter mot badrummets toalett, stöder pannan i kupad hand, armbågen mot knän, lyssnande på vattnet som åter fyller toalettens kupa.

Medvetandet återvänder så sakta när rummets saker och ting återtar sina platser.

Undviker spegelns bild en stund tills det svala vattnet sköljt bort nattsömnens kännemärken. Därefter tandborstens vederkvickelse med pepparmintsmak, nu är jag nästan vaken.

Går ut i köket, tofflor på och glasögon i morgonrockens ficka. Ställer kaffepannan med fyra koppar vatten och fyra skopor kaffe på spisens häll, nuddar elektronikens osynliga påslag med fingertoppen. Omedelbart framtonar en röd färgnyans runt kaffepannans botten. Tidsfrist tre minuter, den tid det tar att hämta morgontidningarna.

Byter tofflorna på väg ut mot kalla träskor, förnimmer och registrerar, det blir nog varmt vårväder i dag, nickar åt en granne, ute i samma ärende som jag själv.

Väl inne igen, räddande den kokande pannan med mitt livs elixir, insuper doften av nykokt kaffe med välbehag.

Intar kökets trästolar med sina stoppade sitsar, slagbordets generösa yta och en första försiktig klunk kaffe samtidigt som omslagssidans rubriker granskas. 

Med en känsla av att leva i de bästa av världar, försjunken i ordens budskap, halvt frånvarande mumlar jag gomorron till min fru som med ett glatt -gomorron tagit plats mittemot. Min dukade kaffekopp lika åtrådd av henne avnjuts innan hon sträckande sig efter den lokala tidningen.

Fortsätter skumma av alla bilagor i en av våra rikstidningar, och ytterligare en kopp kaffe, samtidigt som dagen tränger sig på med alla de bekanta ljuden.

Ser i ögonvrån min nye granne med tre små barn, på väg till dagis eller förskola.

Den minste bakåtvänd i framsätets barnstol, de andra två hinner med en vända till närmaste vattenpöl stampande med sina stövelklädda fötter, sprudlande av livsglädje.

En annan individ, grannes hund, en Engelsk Setter barnsligt förtjust i barn kommer sättande, stannande framför de vattenplaskande barnen, viftande med svansen och hela kroppen, stampande med framtassarna iakttagande barnens ansikten som om den frågade, får jag vara med och leka. Bilen och familjen kommer så småningom iväg, hunden står kvar en stund, liksom undrande, vänder sen hemåt.

Förbi köksfönstret passerar bilburna och gående vuxna på väg till sina arbeten, barn i grupper med sina ryggsäckar, de större på cykel eller rent av på knattrande mopeder.

Men jag sitter lugnt kvar, ingen stress, fyllda 67 år och pensionär, hör min frus uppmanande röst - vi äter frukost i uterummet, det är redan 20 grader varmt där, starta vattenkokaren och hjälp till att duka.

Så här års när träd och blommor grönskar är det inglasade uterummet husets hjärta, en öppen scen med hela tiden skiftande scenarion. Ibland till synes på liv och död när rivaliserande småfåglar söker partner och markerar sina revir. 

Frågar min fru mellan tuggorna, hur ”ser” din dag ut? Samma lika som din, tiden som pensionär räcker inte till alla våra intressen, nu med vårens intåg och trädgårdens behov av ans och skötsel.

Sören Molander Njutånger