I det vinterkala videsnåret
där bakom lagårdsväggen står den
en  Mc Cormick,
(de  i  gjutjärnet präglade bokstäverna
nu knappt tydbara).
Obrukbar, övergiven,
kvarglömd också av skrothandlarn
vid hans sista besök.
Skaklarna bortruttnade
järnhjulen rostiga
vevstaken ledbruten, och på sitsen
en växande dyna av snö,
men slåtterbalken med lien
ännu trotsigt rest
som en lans i snöyran.

Kanske minns den,  liksom jag,
1940-talets sommarmorgnar
då den, målad i klarblått,
med nordsvenskan Blenda mellan skaklarna
och min ännu unge far i sitsen
styrde ut längs åkerrenen.
De nyslipade lietänderna
sågade med sisslande  syrseljud
genom timotejen.
Långt före de plastvita  ensilagebollarnas
och skördetröskornas tid.

Evan Berjlund  2015