Jag vandrar längs halvlummig stig

i senvårens tid,

stannar till vid ett välkänt ljud.

 - En ensam fågels vackra sång!

Hoppet hörs tydligt i sången,

glädjen över våren likaså.

- Här är jag, här är jag,

tycks den säga.

Den hoppfulla fågeln fortsätter

sin enträgna locksång

tills den nästan ekar efterhängsen

i det spädgröna trädet.

Jag vill trösta den ensamma fågeln,

börjar trevande härma dess ljud.

- Den svarar! Får ivriga och glada svar

strax efter mina smått löjliga läten.

Fågeln försöker spana in varifrån

den falska fågeln sjunger …

Huvudet rör sig hit och dit

och  d ä r  blev jag avslöjad!

Sången tystnar, fågeln flyger

till ett annat träd längre bort.

På avstånd hörs en ny sång,

en ny klang av varmt hopp.