Sommaren 2018
Du kom direkt,
ingen vår liksom,
brände dig in i jorden,
brände dig in i mig,
jag svettades, spottade
och fräste och skrek:
- Jag vill inte, jag ska jobba,
ska flytta!
Nästa dag likadan,
torkade salta droppar
från panna, näsa o mun,
droppar som sved i ögonen,
lungor som längtade efter
frisk luft men fick kvav.
- Du där uppe som ordnar allt,
ser du inte att jag håller på att
kvamna!
Nästa vecka samma visa,
rapporter på TV om uttorkade åkrar,
kor som måste skickas till slakt
i brist på höstens hö, inte slösa med
vatten i hushållen sa de likaså,
hu, tänkte jag, får man tvätta ett långt
hår, eller måste jag klippa det kort?
Nästa månad ännu värre,
solen hettade och gassade,
enda fördelen mindre mygg,
gömde mig i varje skugga jag hittade,
kände mig fuktig o äcklig i affärer,
tänkte, undra om man får prova
kläder som blöt svamp, eller?
Fjärde månadens hetta bröts av
en gnutta regn i sista veckan,
alla 57 kartongerna tömda dock,
små pölar på golven här o var
som INTE var vatten precis,
får torka upp sen, tänkte jag,
när solen har svalnat och vet
att inte plåga mig så ...
September nu och jag kan andas ut ...
–Yvonne Westrin
